Vi vill ju bara göra lite revolution

Igår fick vi lite besök eftersom jag fyllde år. Bland annat kom Malins kompis Anna med sin pojkvän Micke över och fikade och pratade nästan ändå in på småtimmarna. Micke pluggar PolMag och är alltså intresserad av stadsvetenskap, historia, politik och liknande - något som även jag är. Trots detta gemensamma intressse så kom jag efter ett tag på att vi satt och pratade om Facebook och att vi hade gjort det ett bra tag. Facebook - va fan liksom! Back in the days så samlades studenter i diskussionscirklar, man demonstrerade, man drack te, man hade lustiga kläder, man ville göra revolution, man engagerade sig i FNL eller något liknande, man stod på barikaderna! Vad gör vi? Vi diskuterar applications i Facebook.

I Frankrike kan man fortfarande det här med studentuppror.

Så, jag ledde in samtalet på en mer mogen, samhällsvetenskaplig linje. Och det visade sig självklart att Micke hade en massa intressant att berätta och diskutera. Malin och Anna hängde också på och vi pratade om allt från Burma till stadsskicket i Finland. Det kändes väldigt uppfriskande och (som vi sa) det kändes som mental avslappning. Det behöver inte vara jobbigt att prata om viktiga saker. Därför skulle jag vilja uppmana alla att fundera lite över de studenter som har gått före oss och gjort studentuppror, påverkat och gjort en skillnad. Vi har blivit för bekväma och känner oss duktiga bara för att vi tar på oss en röd tröja - wow, vilket uppror! Det är ju nu när man är ung som man ska ha nya tankar och glöden att vilja förändra. Sen är det försent, då kommer en ny generation som har fattat grejen och utmanövrerar oss oldies.

Förövrigt så hade jag en väldigt trevlig födelsedag. Lugn, mogen - men trevlig.