Tack Andreas!
30 januari 2008
29 januari 2008
27 januari 2008
Home alone
Kommer ni ihåg filmen? Jag gillade den väldigt mycket när jag var liten. Fast nu gäller det inte filmen, utan det gäller mig. Medan Malin är i Småland på kusinbröllop så är jag hemma och sköter hus, hem och hund. Det är första gången som jag är hemma ensam en längre tid i Umeå. Känslan av det är både trevlig och tråkig. Det är ganska skönt att ha lägenheten för sig själv och bara tänka på mig som omväxling. Det jobbiga är att jag känner mig så ensam.
Ensamheten blev extra påtaglig igår när jag hjälpte Tony, min enda "egna" vän i stan, att flytta. Han ska flytta till Göteborg. Så nu har jag bara Malin och hennes kompisar som jag känner. Flytten var by the way ganska lik de flesta flytter jag har varit med om. Tung, tröttsam, tråkig. Vi började 12 och slutade 22.
Här är några bilder jag tog i skogen med min crapkamera i mobilen när jag var ute med Snusan på en promenad i vinterlandskapet tidigare idag.
Jag har hyrt tre filmer i helgen - The Good Shepherd, Shooter och 300. De två första har jag sett och 300 planerar jag att se ikväll eller imorgon. Fast den har jag sett förrut så jag vet vad som väntar mig. The Good Shepherd, eller Den Innersta Kretsen som den heter på svenska, var ett dialogfyllt, invecklad spiondrama på flera underhållande timmar. Jag gillade den skarpt och Matt Damon i huvudrollen var riktigt bra. Jag gillar spionfilm. Bara ordet kontraspionage får mig att rysa av förtjusning. Fast den är nog inget för 18-åriga tjejer om ni förstår vad jag menar... Shooter var en klassisk action med Mark "Marky Mark" Wahlberg i huvudrollen som en sniper som utsätts för en konspiration och måste döda alla för att bli rentvådd - typ. Den fyllde sitt syfte - att döda tid en lång söndagseftermiddag åt mig.
Nu ska jag äta sill och potatis, gå ut med Snusan och sen ska jag kolla på spansk ligafotboll och äta chips hela kvällen. Kanske kryddar det med ett glas rödtjut också...
Ensamheten blev extra påtaglig igår när jag hjälpte Tony, min enda "egna" vän i stan, att flytta. Han ska flytta till Göteborg. Så nu har jag bara Malin och hennes kompisar som jag känner. Flytten var by the way ganska lik de flesta flytter jag har varit med om. Tung, tröttsam, tråkig. Vi började 12 och slutade 22.
Här är några bilder jag tog i skogen med min crapkamera i mobilen när jag var ute med Snusan på en promenad i vinterlandskapet tidigare idag.
Jag har hyrt tre filmer i helgen - The Good Shepherd, Shooter och 300. De två första har jag sett och 300 planerar jag att se ikväll eller imorgon. Fast den har jag sett förrut så jag vet vad som väntar mig. The Good Shepherd, eller Den Innersta Kretsen som den heter på svenska, var ett dialogfyllt, invecklad spiondrama på flera underhållande timmar. Jag gillade den skarpt och Matt Damon i huvudrollen var riktigt bra. Jag gillar spionfilm. Bara ordet kontraspionage får mig att rysa av förtjusning. Fast den är nog inget för 18-åriga tjejer om ni förstår vad jag menar... Shooter var en klassisk action med Mark "Marky Mark" Wahlberg i huvudrollen som en sniper som utsätts för en konspiration och måste döda alla för att bli rentvådd - typ. Den fyllde sitt syfte - att döda tid en lång söndagseftermiddag åt mig.
Nu ska jag äta sill och potatis, gå ut med Snusan och sen ska jag kolla på spansk ligafotboll och äta chips hela kvällen. Kanske kryddar det med ett glas rödtjut också...
24 januari 2008
Att göra det fela
Nu har arbetet med FESTIVALEN börjat. Den här veckan är den första av 18 veckor med halvtidsarbete för att se till så att bodensarna får ha lite roligt veckan efter midsommar. Efter några dagars mental förberedelse har jag idag kickat igång och fått en hel del gjort. Jag skulle kunna skriva vad jag har gjort - men då måste jag döda er allihop. Och vem ska då läsa min blogg?
Ett problem har dock dykt upp på min festivalblå himmel, det finns ingen som spelar volleyboll i Boden, och än mindre beachvolley. Det verkar faktiskt som om det inte finns någon som gillar att jaga bollar i sand norr om Skellefteå. Detta försvårar min idé om att arrangera en beachvolleyturnering. Jag kan ju ingenting själv. Jag har förvisso laddat ner spelregler, info om hur man bygger en plan osv. Men jag har ju liksom inte den rätta känslan för sporten. Ärligt talat så brukar jag förakta alla som spelar beachvolley på stranden när jag själv är där. Så, om det är någon som känner någon som kan nåt om beachvolley och som har möjlighet att arrangera en liten nätt turnering i Boden veckan efter midsommar så får ni gärna höra av er.
I övrigt så började jag en kurs i etik igår. Det blev nog min första, enda och sista lektion i Etik - kunskap och argumentation, vid Institutionen för filosofi och lingvistik på Umeå Universitet. Allt kändes fel och jag har idag satt lite olika bollar i rullning som förhoppningsvis ska leda till att jag gör något annat nu under läsperiod tre. Etik är inget för mig. Inte moralfilosofins dilemma heller för den delen. Eller värdeteori. Och absolut inte normativ värdefilosofi. 'nuff said liksom. Alla som ifrågasätter är våldtäcksmän!
Läraren sa förresten ett ord flera gånger som nog kommer vara det enda jag kommer ihåg efter gårdagens marathonföreläsning - nämligen ordet fela. "Att göra det rätta eller det fela". Så sa han. Jag har aldrig hört det förut men jag gillar det. Malin tyckte att det lät som något som ett litet barn skulle säga. Jag ska börja säga det.
Malin fyller förresten år idag. Det firade jag med att sjunga med min vackra stämma för henne i morse. Det uppskattades kan jag lova... Jag lovar! Ikväll kommer det hit lite folk och då ska vi dricka lite sött vin och äta ost och kex på ett vuxet sätt. Ingen tårta här inte. Alkohol, fett och salt. Mumma!
Ett problem har dock dykt upp på min festivalblå himmel, det finns ingen som spelar volleyboll i Boden, och än mindre beachvolley. Det verkar faktiskt som om det inte finns någon som gillar att jaga bollar i sand norr om Skellefteå. Detta försvårar min idé om att arrangera en beachvolleyturnering. Jag kan ju ingenting själv. Jag har förvisso laddat ner spelregler, info om hur man bygger en plan osv. Men jag har ju liksom inte den rätta känslan för sporten. Ärligt talat så brukar jag förakta alla som spelar beachvolley på stranden när jag själv är där. Så, om det är någon som känner någon som kan nåt om beachvolley och som har möjlighet att arrangera en liten nätt turnering i Boden veckan efter midsommar så får ni gärna höra av er.
I övrigt så började jag en kurs i etik igår. Det blev nog min första, enda och sista lektion i Etik - kunskap och argumentation, vid Institutionen för filosofi och lingvistik på Umeå Universitet. Allt kändes fel och jag har idag satt lite olika bollar i rullning som förhoppningsvis ska leda till att jag gör något annat nu under läsperiod tre. Etik är inget för mig. Inte moralfilosofins dilemma heller för den delen. Eller värdeteori. Och absolut inte normativ värdefilosofi. 'nuff said liksom. Alla som ifrågasätter är våldtäcksmän!
Läraren sa förresten ett ord flera gånger som nog kommer vara det enda jag kommer ihåg efter gårdagens marathonföreläsning - nämligen ordet fela. "Att göra det rätta eller det fela". Så sa han. Jag har aldrig hört det förut men jag gillar det. Malin tyckte att det lät som något som ett litet barn skulle säga. Jag ska börja säga det.
Malin fyller förresten år idag. Det firade jag med att sjunga med min vackra stämma för henne i morse. Det uppskattades kan jag lova... Jag lovar! Ikväll kommer det hit lite folk och då ska vi dricka lite sött vin och äta ost och kex på ett vuxet sätt. Ingen tårta här inte. Alkohol, fett och salt. Mumma!
22 januari 2008
Stoorn
Vad är roligast - idén eller dialekten? Idén eller dialekten? Idén eller dialekten? Idén eller dialekten? Idén eller dialekten? Idén eller dialekten... dialekten!
21 januari 2008
Ännu ett år med Sveriges bästa festival
Nu är det klart att det blir ännu ett Way Out West i Göteborg. Den 7-9 augusti smäller det i Slottsskogen och på klubbarna runt om i götet. Festivalsommaren är alltså räddad och planeringen för att ta sig dit har redan börjat.
Klara artister så här långt är:
Håkan Hellström
Yeasayer
Okkervil River
Buraka Som Sistema
Härmed har hypen börjat.
Klara artister så här långt är:
Håkan Hellström
Yeasayer
Okkervil River
Buraka Som Sistema
Härmed har hypen börjat.
18 januari 2008
"Re: På resande fot "
"Den 18 januari 2008
Följande är ett svar på Robins inlägg om resor.
Ja du vet väl vad jag tycker. De borde riva ut hälften av alla sätena på bussar och tåg så skulle det bli så mycket bättre. Och köra dubbelt så fort. Köer är väl en sak, men långa resor är en annan (whatever that means). Tyvärr har jag lyckats dooma mig själv till ett liv av resor. Inte till exotiska platser och främmande kulturer och allt det där. Nej till andra, lika gråa och kalla delar av Sverige där man får sova på golv och tvätta sig med sitt dyra schampoo på hela kroppen för att man glömt att ta med sig tvål och duschens ägare av någon anledning inte verkar använda detta medel och när man sen kommer ut ur duschen förhållandevis ren så inser man att man inte har några rena kalsonger med sig och att duschen var förgäves vad beträffar fräschör och man tvingas gå hela dagen och känna sig äcklig och inbilla sig att det luktar illa från ens skrev och man tappar matlusten och folk tittar på en konstigt och man får huvudvärk. Jo och där det inte finns en burk jordnötssmör i kylskåpet att äta ur vid behov.
Nä men, jag skulle inte påstå att jag är en sån som klagar.
Skrivet av Karl Erland Klockan 10:28 0 person(er) vet vad det handlar om."
Följande är ett svar på Robins inlägg om resor.
Ja du vet väl vad jag tycker. De borde riva ut hälften av alla sätena på bussar och tåg så skulle det bli så mycket bättre. Och köra dubbelt så fort. Köer är väl en sak, men långa resor är en annan (whatever that means). Tyvärr har jag lyckats dooma mig själv till ett liv av resor. Inte till exotiska platser och främmande kulturer och allt det där. Nej till andra, lika gråa och kalla delar av Sverige där man får sova på golv och tvätta sig med sitt dyra schampoo på hela kroppen för att man glömt att ta med sig tvål och duschens ägare av någon anledning inte verkar använda detta medel och när man sen kommer ut ur duschen förhållandevis ren så inser man att man inte har några rena kalsonger med sig och att duschen var förgäves vad beträffar fräschör och man tvingas gå hela dagen och känna sig äcklig och inbilla sig att det luktar illa från ens skrev och man tappar matlusten och folk tittar på en konstigt och man får huvudvärk. Jo och där det inte finns en burk jordnötssmör i kylskåpet att äta ur vid behov.
Nä men, jag skulle inte påstå att jag är en sån som klagar.
Skrivet av Karl Erland Klockan 10:28 0 person(er) vet vad det handlar om."
17 januari 2008
Timbaland feat. Keri Hilson & Nicole Scherzinger - Scream
Jag förutser att 2008 blir ett lika bra år för den gode Timbaland som 2006 och 2007 var.
16 januari 2008
Across 110th street
...you can find it all in the street!
I julklapp fick jag av min kära mor en tatuering. House of Pain var namnet på tatueringsstället och datum för genomförandet var fastställt till den 28 december. Detta innebar att jag hade ganska ont om tid att komma på vad jag skulle låta rita på min vänstra underarm. Som tur var hade jag en (enligt mig själv) bra idé och en Niklas som hjälpte mig och gjorde design av en liten trudilutt. Så här blev det.
Trudilutten som går att utläsa från noterna är den gamla souldängan Across 110th street med Bobby Womack. Den kom 1973 och gjordes ursprungligen till soundtracket till filmen med samma namn. Som bäst låg den på 19e plats på Billboardlistan. Senare har den även varit filmmusik i Quentin Tarantino's Jackie Brown och nu senast i Ridley Scott's American Gangster. För mig betyder den inte mer än att det är en väldigt bra låt från en genre och tidsera som har inspirerat all den musik som jag lyssnar på idag.
För de som inte är uppdaterade på Bobby Womacks mästerverk så kan ni lyssna på den i den här versionen - introt till Jackie Brown.
I julklapp fick jag av min kära mor en tatuering. House of Pain var namnet på tatueringsstället och datum för genomförandet var fastställt till den 28 december. Detta innebar att jag hade ganska ont om tid att komma på vad jag skulle låta rita på min vänstra underarm. Som tur var hade jag en (enligt mig själv) bra idé och en Niklas som hjälpte mig och gjorde design av en liten trudilutt. Så här blev det.
Trudilutten som går att utläsa från noterna är den gamla souldängan Across 110th street med Bobby Womack. Den kom 1973 och gjordes ursprungligen till soundtracket till filmen med samma namn. Som bäst låg den på 19e plats på Billboardlistan. Senare har den även varit filmmusik i Quentin Tarantino's Jackie Brown och nu senast i Ridley Scott's American Gangster. För mig betyder den inte mer än att det är en väldigt bra låt från en genre och tidsera som har inspirerat all den musik som jag lyssnar på idag.
För de som inte är uppdaterade på Bobby Womacks mästerverk så kan ni lyssna på den i den här versionen - introt till Jackie Brown.
15 januari 2008
Utan utbroderingar
Blöt snö som tinar till slask och is. En hund som ska rastas. Ett par kängor modell "tunga". Ett nästan otrampat elljusspår. En Robin i taskig form. En timmes slit. En blöt t-shirt på en blöt kropp i en snart blöt kontorsstol. Nu ska jag gå och bajsa.
13 januari 2008
På resande fot
"När jag blir stor så ska jag hålla på med turism!". Så sa jag aldrig när jag var liten. För jag skulle bli hockeyproffs eller brevbärare eller sedemera journalist. Men OM jag hade sagt det hade det nu varit tillfälle att skriva att "...inte viste jag då att jag idag, 24 år gammal har insett att jag hatar att resa". Men nu skrev jag ju det och det är faktiskt så. Nu, idag, efter middagen, under "en kaffe på maten kanske?"-stunden, just då insåg jag att jag avskyr att resa. Och jag som ska "hålla på" med turism.
Fast nu är det faktiskt så att det är själva resandet som jag har insett att jag finner högst vedervärdigt. Det handlar inte om att jag inte längre fascineras av nya platser, kulturer och miljöer. Nej, det handlar om det sätt, på vilket man måste ta sig till dessa avlägsna platser. Insikten har så att säga kommit smygandes. Ända sedan jag började växa förbi etthundranittiocentimetersgränsen (var tvungen att skriva det så för att det ser så kul ut - långt ord med en lång betydelse liksom) har jag allt mer gruvat mig för att sitta på trånga flyg, små bussar eller varma tåg. Längden har liksom alltid varit en anledning för mig att klaga. Och klagats har det. Fråga vem som helst som har rest med mig. Senast i Nepal fick Anton känna på hur det är att resa i en liten buss med en gnällig, kinkig, surpuppa till Robin.
Men idag slog det mig. Det är inte bara längden som är problemet. Den är bara en anledning ytterligare. Det slog mig att det finns vissa människor som liksom kan finna en inre frid i att bara resa. Dessa människor tycker att det är skönt att få en stund för dem själva och kan spendera timmar, blickandes ut genom ett Connexfönster och bara "filosofera". Själv tittar jag på klockan var tionde minut och kan bli galen av värmen, skrikande barn, fräckisberättande alkisar, mobilblottande tonårstjejer, finniga skejtare, män, kvinnor, hundar, en sned tavla, att jag åker baklänges... you name it, jag blir irriterad på det.
Så vad gör jag? Imorgon ska jag åka tåg från Boden till Umeå i 3 timmar och 31 minuter. Jag har redan ångest över denna tillsynes enkla resa. Jag har en massa arbete som jag skulle kunna fixa med på vägen. Jag har ju faktiskt hört folk säga att tåg är den bästa platsen att arbeta på för där "kan man ju inte komma undan". Jag har aldrig lyckats använda min dator till något annat än att kolla på film när jag reser. Förmodligen kommer det bli likadant imorgon. Fast om jag ska "hålla på" med turism nu när jag snart ska bli stor så kanske det är dags att börja arbeta på tåget. Världen ska ju vara min arbetsplats. Världen i det här fallet är ju alltså tåg, flyg, flygplatser, bilen eller hotellet.
Jag vill jämföra resandet med att stå i kö till en kassa eller en provhytt. Det är ungefär samma tristess. Skillnaden är bara att jag aldrig har några problem att stå i köer. Där kan jag hitta den där inre friden och "bara filosofera". Kanske, kanske kan jag lyckas lära mig att tro att resan är som en kö. Att alla människor runt omkring mig är före i kön och att jag måste sitta här i 3 timmar och 31 minuter och vänta tills mitt könummer kommer upp. Då tittar jag på min lapp och där står det Umeå C med svart text och ovanför kassörskans huvud står det Umeå C med röda diodlampor och någon ropar att här kliver vi av på höger sida.
Fast nu är det faktiskt så att det är själva resandet som jag har insett att jag finner högst vedervärdigt. Det handlar inte om att jag inte längre fascineras av nya platser, kulturer och miljöer. Nej, det handlar om det sätt, på vilket man måste ta sig till dessa avlägsna platser. Insikten har så att säga kommit smygandes. Ända sedan jag började växa förbi etthundranittiocentimetersgränsen (var tvungen att skriva det så för att det ser så kul ut - långt ord med en lång betydelse liksom) har jag allt mer gruvat mig för att sitta på trånga flyg, små bussar eller varma tåg. Längden har liksom alltid varit en anledning för mig att klaga. Och klagats har det. Fråga vem som helst som har rest med mig. Senast i Nepal fick Anton känna på hur det är att resa i en liten buss med en gnällig, kinkig, surpuppa till Robin.
Men idag slog det mig. Det är inte bara längden som är problemet. Den är bara en anledning ytterligare. Det slog mig att det finns vissa människor som liksom kan finna en inre frid i att bara resa. Dessa människor tycker att det är skönt att få en stund för dem själva och kan spendera timmar, blickandes ut genom ett Connexfönster och bara "filosofera". Själv tittar jag på klockan var tionde minut och kan bli galen av värmen, skrikande barn, fräckisberättande alkisar, mobilblottande tonårstjejer, finniga skejtare, män, kvinnor, hundar, en sned tavla, att jag åker baklänges... you name it, jag blir irriterad på det.
Så vad gör jag? Imorgon ska jag åka tåg från Boden till Umeå i 3 timmar och 31 minuter. Jag har redan ångest över denna tillsynes enkla resa. Jag har en massa arbete som jag skulle kunna fixa med på vägen. Jag har ju faktiskt hört folk säga att tåg är den bästa platsen att arbeta på för där "kan man ju inte komma undan". Jag har aldrig lyckats använda min dator till något annat än att kolla på film när jag reser. Förmodligen kommer det bli likadant imorgon. Fast om jag ska "hålla på" med turism nu när jag snart ska bli stor så kanske det är dags att börja arbeta på tåget. Världen ska ju vara min arbetsplats. Världen i det här fallet är ju alltså tåg, flyg, flygplatser, bilen eller hotellet.
Jag vill jämföra resandet med att stå i kö till en kassa eller en provhytt. Det är ungefär samma tristess. Skillnaden är bara att jag aldrig har några problem att stå i köer. Där kan jag hitta den där inre friden och "bara filosofera". Kanske, kanske kan jag lyckas lära mig att tro att resan är som en kö. Att alla människor runt omkring mig är före i kön och att jag måste sitta här i 3 timmar och 31 minuter och vänta tills mitt könummer kommer upp. Då tittar jag på min lapp och där står det Umeå C med svart text och ovanför kassörskans huvud står det Umeå C med röda diodlampor och någon ropar att här kliver vi av på höger sida.
09 januari 2008
Dags att summera året
Som alla andra människor är jag också ett stort fan av listor. Redan i oktober börjar jag se fram emot att läsa pretentiösa årsbästalistor författade av allt från villrådiga bloggare till elitistiska krönikörer. Faktum är att jag ofta tänker på dessa listor redan när jag hör en låt, ser en film eller läser en bok (neee, jag läser ju inte böcker).
Men den här listan ska inte handla om året som gått. Det känns lite väl sent att summera 2007 idag den 9e januari. Det har redan gjorts av allt för många att jag skulle ha svårt att inte bli påverkad. Istället följer här min lista över 2008 års...
Svenska film som till slut får ett erkännande
Arn. 2008 års svenska film redan har haft premiär. I alla fall om publiken får bestämma. Del 2 i filmatiseringen kommer även att uppskattas av kritikerna som då har insett att det inte är coolt att skriva ner detta mastodontprojekt.
Comeback i "rädda-världen-mot-vad-den-nu-kan-behöva-räddas-mot-genren"
Will Smith. Han kommer göra storstilad comeback som hjälten som räddar världen mot ett ondskefullt virus och blodtörstiga vampyrer i filmen I Am Legend som snart går upp på bio.
Nagelbitare
Det amerikanska presidentvalet. Blir det en kvinnlig president? Eller blir det kanske en afroamerikansk? Eller en som inte tror på evolutionen? Världen håller andan hela 2008.
Trend som blir vardagsmat
Miljötrenden. 2008 kommer vi på allvar att börja leva mer miljövänligt utan att behöva tänka på det som en trend. Äntligen börjar vi använda tekniken till att göra gott för planeten. Nya miljövänliga tekniska lösningar kommer se dagens ljus och vi kommer handla energilampor som aldrig för. Inte för att det är trendigt, utan för att det är nödvändigt.
Svenska festival
Blir det ett Way Out West i år igen så kommer den att etablera sig som Sveriges i särklass bästa festival. I alla fall för oss över 20 år med ett genuint musikintresse. Men jag tror på Hultsfred. De kommer inte ge upp så lätt, inte med all den erfarenhet som finns där. Men "Hultan" kvalar ändå bara inte som god två på den här listan.
Svenska skivsläpp
Hello Saferide kommer att tävla med Snook på nästa års Grammisgala. Om Snook släpper något i år vill säga. Annars kommer Annika från Östersund att leta sig hela vägen in i mammas och pappas skivsamling.
Svenska besvikelse
Håkan Hellström. Han kommer lyckas med att göra det som ingen vill tro men många har befarat - en dålig skiva.
Sommarplåga
EM-låten. Som kommer att göras av Håkan Hellström.
TV-Händelse
Fotbolls-EM och OS. Inget annat kommer ens i närheten under 2008. Kalle Anka får för första gången stryka på foten när tittarsiffrorna ska summeras och räknas i december. Etta på listan kommer att vara straffläggningen mellan Sverige och Frankrike i EM's kvartsfinal.
Händelse i övrigt
Någon i kompiskretsen kommer lyckas bli pappa, mamma eller blivande pappa eller mamma.
Mest pretentiösa årsbästalista
DN's.
Men det här blev ju inte mycket av en lista tänker ni nu. Det är ju mer av en uppradning av olika ämnen. Kunde han inte ha listat årets skivor, filmer och böcker (neee, jag läser ju inte) som alla andra? Ja, det borde jag kanske.
Gott nytt år!
Men den här listan ska inte handla om året som gått. Det känns lite väl sent att summera 2007 idag den 9e januari. Det har redan gjorts av allt för många att jag skulle ha svårt att inte bli påverkad. Istället följer här min lista över 2008 års...
Svenska film som till slut får ett erkännande
Arn. 2008 års svenska film redan har haft premiär. I alla fall om publiken får bestämma. Del 2 i filmatiseringen kommer även att uppskattas av kritikerna som då har insett att det inte är coolt att skriva ner detta mastodontprojekt.
Comeback i "rädda-världen-mot-vad-den-nu-kan-behöva-räddas-mot-genren"
Will Smith. Han kommer göra storstilad comeback som hjälten som räddar världen mot ett ondskefullt virus och blodtörstiga vampyrer i filmen I Am Legend som snart går upp på bio.
Nagelbitare
Det amerikanska presidentvalet. Blir det en kvinnlig president? Eller blir det kanske en afroamerikansk? Eller en som inte tror på evolutionen? Världen håller andan hela 2008.
Trend som blir vardagsmat
Miljötrenden. 2008 kommer vi på allvar att börja leva mer miljövänligt utan att behöva tänka på det som en trend. Äntligen börjar vi använda tekniken till att göra gott för planeten. Nya miljövänliga tekniska lösningar kommer se dagens ljus och vi kommer handla energilampor som aldrig för. Inte för att det är trendigt, utan för att det är nödvändigt.
Svenska festival
Blir det ett Way Out West i år igen så kommer den att etablera sig som Sveriges i särklass bästa festival. I alla fall för oss över 20 år med ett genuint musikintresse. Men jag tror på Hultsfred. De kommer inte ge upp så lätt, inte med all den erfarenhet som finns där. Men "Hultan" kvalar ändå bara inte som god två på den här listan.
Svenska skivsläpp
Hello Saferide kommer att tävla med Snook på nästa års Grammisgala. Om Snook släpper något i år vill säga. Annars kommer Annika från Östersund att leta sig hela vägen in i mammas och pappas skivsamling.
Svenska besvikelse
Håkan Hellström. Han kommer lyckas med att göra det som ingen vill tro men många har befarat - en dålig skiva.
Sommarplåga
EM-låten. Som kommer att göras av Håkan Hellström.
TV-Händelse
Fotbolls-EM och OS. Inget annat kommer ens i närheten under 2008. Kalle Anka får för första gången stryka på foten när tittarsiffrorna ska summeras och räknas i december. Etta på listan kommer att vara straffläggningen mellan Sverige och Frankrike i EM's kvartsfinal.
Händelse i övrigt
Någon i kompiskretsen kommer lyckas bli pappa, mamma eller blivande pappa eller mamma.
Mest pretentiösa årsbästalista
DN's.
Men det här blev ju inte mycket av en lista tänker ni nu. Det är ju mer av en uppradning av olika ämnen. Kunde han inte ha listat årets skivor, filmer och böcker (neee, jag läser ju inte) som alla andra? Ja, det borde jag kanske.
Gott nytt år!
06 januari 2008
På resande fot i & undan verkligheten
Nu har jag snart varit hemma i tre veckor sedan min resa till Nepal. Men dagens samhälle med splittrade familjekonstellationer och möjligheten att resa snabbt och bekvämt har givit mig lyckan att få sova i fem sängar och på två säten sedan jag satte foten på svensk mark igen den 18e december. Hur är det möjligt undrar ni? Jo, hemma för mig känns nuförtiden lite svårdefiniterat. Hemma är Sverige. Det är nog lättast att beskriva det så. På tre veckor har jag hunnit med att vara i Umeå två svängar, i Boden under en veckan och i Örebro en vecka. Det är skönt att vara hemma.
För mig kändes det skönt att komma tillbaka till Sverige och få leva lite lyxliv igen. Även om jag älskar att resa så är jag i grund och botten en väldigt bortskämd person som älskar att njuta av västvärldens bekvämligheter. Skillnaden är nu att jag njuter med lite mer eftertanke. Kanske är det rent av så att jag njuter nu på ett sätt som jag inte kunde förut då jag tog livets goda betydligt mer för givet.
Nepal är ett underbart land på många sätt. Det är vackert, människorna är underbara och samhället är inte i lika stor grad styrt av rika män som vill bli ännu rikare. Människor lever sina liv som man alltid har gjort och saker som korruption, maktmissbruk och fattigdom bekommer dem inte. 95% av befolkningen är bönder och man lever av det som man själv odlar och sår. Därav såg vi nästan ingen svält. För mig är dock tryggheten i Sverige mer värd. När jag blev magsjuk i Nepal så kunde jag tack vare att jag har mycket pengar uppsöka en läkare och köpa dyra mediciner. Det skulle inte alla nepaleser ha kunnat göra. Det ger lite perspektiv. Några hundralappar och magviruset försvann. För någon annan hade det kanske slutat betydligt värre. Det är nyttigt att resa men varje gång jag ger mig ut utanför landets gränser så blir jag bara mer tacksam för hur bra vi har det i vårt lilla land.
Att komma hem hit till väst i juletid hade både sina för- och nackdelar. Fördelarna har självklart med familj, vänner och mat att göra. Nackdelarna är all den hysteri som väller över en. I nästan sex veckor har jag varit avskild från köpmani, julklappsångest och stress. Nu kastades jag rakt in i GPS-mellandagsrea-raket-julbak-städa innan släkten kommer-PlattTV-galenskapen. Jag försökte mig lite ängslikt på att mellandagsfynd vid två tillfällen. Det resulterade i noll inköp. Jag orkade inte med att köa i 30 minuter till provhytten och sen 45 minuter till kassan för att till slut vara tvungen att springa över en barnvagn och två tanter för att komma ut ur butiken. Det är inte värt det.
Juldagen blev som vanligt trots att den inte skulle bli det. Förfest och sedan ångestfylld utgång där man bara träffade folk som man önskar att man inte visste vilka de var.
Nyårsafton firades i Örebro hos Malin syster Hanne och hennes man och barn. Vitt vin, rött vin, mousserande, rensadel, hjortron, pilgrimsmusslor, choklad från Schweiz.
Veolia är ett satans företag. Om man kunde mörda ett företag så önskar jag att någon gjorde en Dexter på Veolia!
För mig kändes det skönt att komma tillbaka till Sverige och få leva lite lyxliv igen. Även om jag älskar att resa så är jag i grund och botten en väldigt bortskämd person som älskar att njuta av västvärldens bekvämligheter. Skillnaden är nu att jag njuter med lite mer eftertanke. Kanske är det rent av så att jag njuter nu på ett sätt som jag inte kunde förut då jag tog livets goda betydligt mer för givet.
Nepal är ett underbart land på många sätt. Det är vackert, människorna är underbara och samhället är inte i lika stor grad styrt av rika män som vill bli ännu rikare. Människor lever sina liv som man alltid har gjort och saker som korruption, maktmissbruk och fattigdom bekommer dem inte. 95% av befolkningen är bönder och man lever av det som man själv odlar och sår. Därav såg vi nästan ingen svält. För mig är dock tryggheten i Sverige mer värd. När jag blev magsjuk i Nepal så kunde jag tack vare att jag har mycket pengar uppsöka en läkare och köpa dyra mediciner. Det skulle inte alla nepaleser ha kunnat göra. Det ger lite perspektiv. Några hundralappar och magviruset försvann. För någon annan hade det kanske slutat betydligt värre. Det är nyttigt att resa men varje gång jag ger mig ut utanför landets gränser så blir jag bara mer tacksam för hur bra vi har det i vårt lilla land.
Att komma hem hit till väst i juletid hade både sina för- och nackdelar. Fördelarna har självklart med familj, vänner och mat att göra. Nackdelarna är all den hysteri som väller över en. I nästan sex veckor har jag varit avskild från köpmani, julklappsångest och stress. Nu kastades jag rakt in i GPS-mellandagsrea-raket-julbak-städa innan släkten kommer-PlattTV-galenskapen. Jag försökte mig lite ängslikt på att mellandagsfynd vid två tillfällen. Det resulterade i noll inköp. Jag orkade inte med att köa i 30 minuter till provhytten och sen 45 minuter till kassan för att till slut vara tvungen att springa över en barnvagn och två tanter för att komma ut ur butiken. Det är inte värt det.
Juldagen blev som vanligt trots att den inte skulle bli det. Förfest och sedan ångestfylld utgång där man bara träffade folk som man önskar att man inte visste vilka de var.
Nyårsafton firades i Örebro hos Malin syster Hanne och hennes man och barn. Vitt vin, rött vin, mousserande, rensadel, hjortron, pilgrimsmusslor, choklad från Schweiz.
Veolia är ett satans företag. Om man kunde mörda ett företag så önskar jag att någon gjorde en Dexter på Veolia!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
