På resande fot i & undan verkligheten

Nu har jag snart varit hemma i tre veckor sedan min resa till Nepal. Men dagens samhälle med splittrade familjekonstellationer och möjligheten att resa snabbt och bekvämt har givit mig lyckan att få sova i fem sängar och på två säten sedan jag satte foten på svensk mark igen den 18e december. Hur är det möjligt undrar ni? Jo, hemma för mig känns nuförtiden lite svårdefiniterat. Hemma är Sverige. Det är nog lättast att beskriva det så. På tre veckor har jag hunnit med att vara i Umeå två svängar, i Boden under en veckan och i Örebro en vecka. Det är skönt att vara hemma.

För mig kändes det skönt att komma tillbaka till Sverige och få leva lite lyxliv igen. Även om jag älskar att resa så är jag i grund och botten en väldigt bortskämd person som älskar att njuta av västvärldens bekvämligheter. Skillnaden är nu att jag njuter med lite mer eftertanke. Kanske är det rent av så att jag njuter nu på ett sätt som jag inte kunde förut då jag tog livets goda betydligt mer för givet.

Nepal är ett underbart land på många sätt. Det är vackert, människorna är underbara och samhället är inte i lika stor grad styrt av rika män som vill bli ännu rikare. Människor lever sina liv som man alltid har gjort och saker som korruption, maktmissbruk och fattigdom bekommer dem inte. 95% av befolkningen är bönder och man lever av det som man själv odlar och sår. Därav såg vi nästan ingen svält. För mig är dock tryggheten i Sverige mer värd. När jag blev magsjuk i Nepal så kunde jag tack vare att jag har mycket pengar uppsöka en läkare och köpa dyra mediciner. Det skulle inte alla nepaleser ha kunnat göra. Det ger lite perspektiv. Några hundralappar och magviruset försvann. För någon annan hade det kanske slutat betydligt värre. Det är nyttigt att resa men varje gång jag ger mig ut utanför landets gränser så blir jag bara mer tacksam för hur bra vi har det i vårt lilla land.

Att komma hem hit till väst i juletid hade både sina för- och nackdelar. Fördelarna har självklart med familj, vänner och mat att göra. Nackdelarna är all den hysteri som väller över en. I nästan sex veckor har jag varit avskild från köpmani, julklappsångest och stress. Nu kastades jag rakt in i GPS-mellandagsrea-raket-julbak-städa innan släkten kommer-PlattTV-galenskapen. Jag försökte mig lite ängslikt på att mellandagsfynd vid två tillfällen. Det resulterade i noll inköp. Jag orkade inte med att köa i 30 minuter till provhytten och sen 45 minuter till kassan för att till slut vara tvungen att springa över en barnvagn och två tanter för att komma ut ur butiken. Det är inte värt det.

Juldagen blev som vanligt trots att den inte skulle bli det. Förfest och sedan ångestfylld utgång där man bara träffade folk som man önskar att man inte visste vilka de var.

Nyårsafton firades i Örebro hos Malin syster Hanne och hennes man och barn. Vitt vin, rött vin, mousserande, rensadel, hjortron, pilgrimsmusslor, choklad från Schweiz.

Veolia är ett satans företag. Om man kunde mörda ett företag så önskar jag att någon gjorde en Dexter på Veolia!