Blandade favoritbilder

Har kommer lite blandade bilder som jag vill dela med mig av utav olika anledningar.

Till att borja med har vi har tva bilder som visar hur jag ser ut just efter att jag har sett en ratta i restaurangen pa TLR.

Sedan foljer har nagra bilder pa sota nepalesiska barn.

(Det stora barnet ar yours truly)

Har ar en bild fran taket pa bussen. Inga skyddsracken har inte.

Robin visar sig fran sin basta sida.

Sa har coola sag vi ut bara minuter innan vi skulle hoppa av bron som vi sa sakert star pa.

Robin hoppar mycket graciost ut fran bron och faller fritt i 8 sekunder. Varldens hogsta Canyon swing.

Morgonspex. Som nagon sa en gang... "Sluta med de dar javla kinesfasonerna!"

Detta ar Anton, bara en kort stund efter att vi mott Sam, var kontaktperson och handledare har i Kathmandu. Han gjorde ett jattebra forsta intryck!

Intressanta kontraster. "A touch of happiness", bebyggelsen i bakgrunden och under star det nagot i stil med "We don't agree with the rules of America".

Livet har i Nepal ar inte bara hart arbete, tidiga mornar och mycket somn. Vi har roligt ocksa.

Tva nojda turister pa taket av en nepalesisk dodsmaskin - bussen!

Den har bilden tog Anton innan han hade lart sig att hans kamera kan sanda ivag flera blixtar och att man maste vanta tills den sista har blixtrat innan man kan sanka kameran. Men jag ser ju ut att sta ratt coolt iaf.

Ett gang glada nepaleser och en bhutanes(?) som vi traffade ute en kvall. De bjod mig pa ren vodka med limskivor i och vi pratade om fotboll (Henrik Larsson) och fest ("ring oss sa ska vi visa Kathmandu"). Notera affischen for Sthlm Jazz Festival i bakgrunden.

You got to love Antons skivomslagspose. Vad jag gor? Jag ska just torka upp whisky som jag har spilt pa hans bok.

Anton "Enirotrollet" Andersson och Chrisma.

Den har bilden skulle ursprungligen visa Anton med en mysig restaurangtradgard i bakgrunden. Men den blev sa mycket mer. Vem ar han? Var kommer han ifran? Vad tanker han pa? Fragorna ar manga och allt som finns ar denna bild.


Sa, antligen far jag ivag det har inlagget. Jag har forsokt posta det tva ganger tidigare men det slutade bada gangerna med att Internet la av och att jag sa nagra val valda om vad jag tycker om standarden pa Nepals manga Internetcafeer.

Namaste!

Naturbilder (mest for mammor och liknande)

Nepal ar ett valdigt vackert land. Sa vackert att denna blogg maste fyllas med ett inlagg som hedrar dess skonhet. Fler bilder kommer i framtiden.

Denna bild blickar ner mot dalgangen vid The Last Resort och ar tagen fran ryggen pa det berg som ligger ovanfor resorten.

Samma dalgang fast en annan vinkel.

Har blickar kameran tillbaka ner mot resorten. Langt dar nere kan man se bron som gar over dalen och i forgrunden syns bybornas odlingsmarker.

Morgondisig utsikt fran bussen som tog oss mellan Kathmandu och TLR.

Dalgangen vid TLR. Denna bild ar tagen fran bron som man maste kors for att komma till resorten.

Samma fast pa hogkant.

En bild tagen fran taket pa bussen mellan TLR och Kathmandu.

Denna med. Detta ar nog min favoritlandskapsbild so far.

Tillbaka vid TLR. Mycket dalgangar blir det...

Mamma hade alskat detta land. Det finns hur manga backar och berg som helst att ga i. Jag tanker pa nar hon och jag var i Gibraltar forra sommaren och hon fick mig att ga upp pa berget istallet for att betala 30 euro for att aka med en minibuss. Men det var det vart mamma! Som sagt, du hade alskat Nepal.

Mat & dryck

Det har inte blivit sa manga bilder pa mat och dryck som man skulle kunna forvanta sig av en gourmet som mig. Men har ar nagra.

Coca Cola pa nepali.

Jag spexar som vanligt sa fort jag far chansen.

Slagen av Chrisma.

Anton har problem att visa sin gladje over de MoMo's som han sedan har kommit att tjata om i en hel vecka.

MoMo's ar nepalesiska dumplings. Alltsa degknyten fylda med godsaker som ar angkokade. Har med en harligt chilistark tomatsas till.

Den har muntergoken reser och lever alltsa jag med. Har haller han en Mojito. Ja, de finns har med!

Har ar en variant av Nepals nationnalratt Dal Baht. Man blandar sedan ihop alla harligheterna och ater det med sin hogra hand. Jag som ar fin i kanten och inte beharskar handatandets adla konst at sjalvklart med sked.

Nu far det racka med mat och dryckbilder for den har gangen. Det kommer med all sakerhet mer.

En lank till

Nepalbilder tar er till var Pixbox-anvandare dar vi kommer lagga upp nastan alla bilder vi tar. Detta ar endast for bildjunkies och folk som ar extra mycket intresserade av vad vi haller pa med har borta.

2 nya lankar

Jag har lagt till tva nya lankar till hoger. Den lokala tiden i Nepal och The Last Resorts hemsida. Pa deras hemsida finns det kontakter som man skulle kunna ta om man verkligen vill ha tag i oss. Men for att gora det enkelt har ni kontaktinfo till var handledare Sam Voolstra har:

Sam Voolstra - Marketing Director
Mobil +9851 002 920
Mail sam.voolstra@yahoo.co.uk

Och Sam ar en kvinna. Bara sa att alla vet och slipper pinsamheter.

I vantans tider

Sitter har vid en dator och vantar pa att Anton ska ladda upp alla de bilder vi har tagit hittills pa Pixbox. Vi har skaffat ett konto dar sa vi kan lagga upp alla bilder och sen lanka dit nar vi bloggar. Det gar namligen sa otroligt langsamt att ladda upp bilder till bloggen.

Efter nastan en vecka ute i buschen sa ar vi nu tillbaka i miljonstaden Kathmandu. Vissa sager att det bor 5 miljoner manniskor har. Vissa sager 9. Jag sager att det bor flera stycken. Manga av dessa ar dessutom riktiga hustlers. Man kan inte rora sig nagonstanns utan att nagon forsoker skinna en pa pengar. Det kanns som om man blir lurad varje gang man tar fram planboken och betalar. Men det ar sa jobbigt att halla pa och braka om sant som egentligen ar smapengar for oss. Fast vi borjar bli battre nu. Idag gick vi till exempel tillbaka till barberaren och rakade oss igen. Den har gangen fick vi ner priset till 25 kronor istallet for 40 som det var for en vecka sen. Egentligen kanske det borde ha kostat 10, men vi ville verkligen raka oss och orkade inte riktigt pruta mer. Nasta vecka kanske vi kan fa det for 20. Vem vet.

The Last Resort som vi nu alltsa har tillbringat cirka fem dagar pa ar en liten oas mitt ute i vildmarken. Omgardat av hoga berg, djupa dalar och sma bergsbyar dar det bor otroligt fattiga men lyckliga manniskor. Inne pa resorten bor man i fina talt (alla utom jag och Anton som fick bo i ett skittalt som de antagligen bara anvander till sanna som vi som vill bo gratis), ater god mat, far massage, badar bastu, tar en drink i baren, kastar freesbee, solar, vilar och smapratar med den trevliga personalen. I omradet just utanfor resorten kan man hoppa varldens nast hogsta bungy jump, hoppa varldens hogsta canyon swing, ga pa trekking, cykla mountainbike, utova canyoning, paddla kayak, forsranna och lite till. Vi har under dessa dagar mest agnat oss at att testa det som erbjuds inne pa resorten. Dessutom har vi hunnit med ga pa lite trekking och att hoppa canyon swing. I senare inlagg ska jag visa lite bilder pa hur det ser ut. Just nu ar Anton pa bild 5 av 280. Det kommer nog att ta lite tid.

Sen jag kom hit till Nepal sa har jag levt enligt en strikt vegeteriansk diet. Jag vagar inte prova deras kott trots att alla sager att det ar jattebra och inte alls farligt. Eftersom det finns sa otroligt bra vegeterianska allternativ overallt sa ar det heller inget problem. Det ar lite jobbigare for Anton som ar vegan och dessutom inte tal tofu, notter, morotter och lite till. Vissa dagar far han hoppa over sina ideal och tvingas ata ost och mjolk och koncentrera sig pa att undvika de allergiframkallande ingredienserna.

An sa lange har vi heller inte drabbats av nagon riktig magsjuka. Vi ar lite smaluriga i magen mest hela tiden och Anton har atit lite Imodium for sakerhets skull. Men vi ar pigga och glada och hoppas att det fortsatter sa. Hansi (var larare) sa innan vi akte att man maste rakna med att bli sangliggandes nagra dagar nar man ar i Nepal. Jag hoppas att han har fel. Deras sangar ar sa harda.

Nu ska jag lasa lite nyheter pa Aftonbladet och maila var handledare Caroline. Jag aterkommer nar det finns bilder att tillfora till berattelsen.

Malai sancho chha! (Jag mar bra!)

Namaste

Bon bon, pen, one rupieeeeee?

Hej igen fran Nepal. Den har gangen blir det inga bilder. Det har Internetcafeet har extremt langsam uppkoppling och dessutom sa har Anton glomt sladden till kameran. Pa tal om Anton sa kan intresserade klicka in pa hans blog som finns lankad som "Antons aventyr" till hoger. Han har lagt upp lite andra bilder och andra berattelser an mig. Bon bon, pen, one rupieeee ar ett citat fran Lonely Planet dar det stod om att barn ute i byarna brukar springa efter turister och ropa just dess ord. Tydligen ska de vara vana att fa godis, pennor eller pengar. Vi har annu inte fatt hora dessa ord, men vi hoppas innerligt!

Igar hoppade vi bungy jump. Varldens nast hogsta pa 160 dodsangestframkallande meter. Eftersom man gick efter vikt sa var jag sjalvklart tvungen att hoppa forst. Det kandes inte sa kul just da men efterat ar jag glad att jag fick gora det forst och slapp sta och titta pa nar alla andra hoppade. Man hoppade fran en hangbro som gar over en djup ravin med en flod/alv/river/whatever pa botten. Man doppade inte huvudet utan stannade kanske 15-20 meter ovanfor vattenytan. Sedan sanktes man ner till tva man som tog av selen och sa var det bara att klattra 160 meter upp igen. Det var en fantstisk upplevelse som jag mycket val kan tanka mig att gora om. Pa vagen tillbaka till Kathmandu akte vi pa bussens tag. Det ar enligt en neopalesisk kille som vi jobbar med sa man ska resa i Nepal. Det ar sa landet ska upplevas. Pa taket satt man och holl i sig i en stalram som man normalt anvander for att spanna fast bagage i. Inga stolar, inga saten, ingenting mjukt att sitta pa alls i 4 timmar langs nepalesiska vagar. Det var sannerligen en upplevelse utover det vanliga.

Imorgon aker vi ut till The Last Resort igen, men da ar planen att stanna dar och borja jobba. Var praktik har namligen borjat ta form. Det vi kommer gora ar att hjalpa foretaget att bli battre pa att fa sina gaster att kanna sig valkomna. Det innebar allt fran att komma med tips om hur man kan gora saker annorlunda, lara personalen lite engelska sa att de kan svara pa enkla fragor, motivera och inspirera personalen till att vaga soka kontakt med kunderna och beratta om olika saker och mycket mer. Det ska bli valdigt roligt och det kanns helt ratt med tanke pa var utbildning. Det har ar verkligen ett riktigt case dar vi jobbar som konsulter pa plats for att forbattra service och vardskap och pa sa satt hjalpa till att gora foretaget battre.

Idag har jag testat att raka mig och fa massage hos en barberare. Det var grymt. jag ar slat som en babyrumpa och nacken ar mjuk och go. Priset... 40 kronor.

Nu ska jag avsltua det har. Nasta gang hoppas jag pa att kunna komma med lite bilder.

Namaste

Hey friend!

För att göra en lång historia kort så sammanfattar jag den med lite bilder. Den långa historian börjar på flygplatsen i Frankfurt. En väldigt stor och svårorienterad flygplats.

Här flyger vi in över Doha, Qatar. Ett litet litet platt land på den arabiska halvön som vi mellanlandade i.

Tyvärr var det väldigt molnigt och dimigt när vi flög in över Nepal och Himalaya.

Men jag var glad ändå.

Chrisma mötte upp på flygplatsen och hade med sig en taxichaufför och de här gula scarfarna som tydligen är traditionella nepalesiska välkomstsjalar. Titta på min hand.

Här har vi hoppat ur taxin pga en trafikstockning och går de sista kvarteren till hotellet.

Ett drygt dygn efter avresan från Umeå landade jag på sängen. Utslagen är ett ord som passar.

Efter resan såg våra vader och fötter ut såhär:

Igår gick vi runt på gatorna och upplevde pulsen, smakerna, dofterna, ljuden, allt. Det är högtid här och vi stötte på den här gatufesten. Det ser ut som en krigszon fast är i själva verket dansande folk och smällare som smäller.

Jag köpte en ny klocka för 30 kronor.

Chrisma kom till undsättning med toalettpapper.

Här spexar hon när hon provar sin styrka för att kunna köpa ett par glasögon. Priset: 80 kronor! Helt otroligt billigt.

Jag kommer inte äta fisk i det här landet.

Vackra färger som de sätter i pannan.

En klassiker: fota elledningar i utvecklingsländer.

Någon vacker ritual som hör till högtiden som firas.

Typisk nepalesisk toalett.

Morgongympa på terassen.

Ibland känner man sig som en jätte.

Chrisma guidar.

Torg.

En öl och ett idiotiskt ansiktsuttryck.



Till Antons stora glädje besökte vi en bar där man fick skriva på väggarna.

Det var en massa bilder det. Det var ett mindre projekt att lägga upp alla och mitt tålamod börjar tryta. Nu ska vi gå hem och duscha, byta om och sen blir det middag. Imorgon åker vi på en daytrip till The Last Resort och gör världens högsta bungy jump. Vårt jobb på företaget är att hälpa till och förbättra personalens bemötande gentemot kunderna. Så imrogon åker vi som under cover spioner. Vi ska kolla hur allt fungerar och hur man blir bemött som gäst. Känns jättekul och spännande. Dessutom får vi det självklart helt gratis.

Jag saknar mycket där hemma. Mest saknar jag Malin och Snusan. Och min säng. Men allt här är så spännande så jag har det ju trots allt otroligt bra. Jag ska inte klaga. Men jag tycker att det är jobbigt att behöva lämna Malin hemma i sticket.

Namaste!