I vantans tider

Sitter har vid en dator och vantar pa att Anton ska ladda upp alla de bilder vi har tagit hittills pa Pixbox. Vi har skaffat ett konto dar sa vi kan lagga upp alla bilder och sen lanka dit nar vi bloggar. Det gar namligen sa otroligt langsamt att ladda upp bilder till bloggen.

Efter nastan en vecka ute i buschen sa ar vi nu tillbaka i miljonstaden Kathmandu. Vissa sager att det bor 5 miljoner manniskor har. Vissa sager 9. Jag sager att det bor flera stycken. Manga av dessa ar dessutom riktiga hustlers. Man kan inte rora sig nagonstanns utan att nagon forsoker skinna en pa pengar. Det kanns som om man blir lurad varje gang man tar fram planboken och betalar. Men det ar sa jobbigt att halla pa och braka om sant som egentligen ar smapengar for oss. Fast vi borjar bli battre nu. Idag gick vi till exempel tillbaka till barberaren och rakade oss igen. Den har gangen fick vi ner priset till 25 kronor istallet for 40 som det var for en vecka sen. Egentligen kanske det borde ha kostat 10, men vi ville verkligen raka oss och orkade inte riktigt pruta mer. Nasta vecka kanske vi kan fa det for 20. Vem vet.

The Last Resort som vi nu alltsa har tillbringat cirka fem dagar pa ar en liten oas mitt ute i vildmarken. Omgardat av hoga berg, djupa dalar och sma bergsbyar dar det bor otroligt fattiga men lyckliga manniskor. Inne pa resorten bor man i fina talt (alla utom jag och Anton som fick bo i ett skittalt som de antagligen bara anvander till sanna som vi som vill bo gratis), ater god mat, far massage, badar bastu, tar en drink i baren, kastar freesbee, solar, vilar och smapratar med den trevliga personalen. I omradet just utanfor resorten kan man hoppa varldens nast hogsta bungy jump, hoppa varldens hogsta canyon swing, ga pa trekking, cykla mountainbike, utova canyoning, paddla kayak, forsranna och lite till. Vi har under dessa dagar mest agnat oss at att testa det som erbjuds inne pa resorten. Dessutom har vi hunnit med ga pa lite trekking och att hoppa canyon swing. I senare inlagg ska jag visa lite bilder pa hur det ser ut. Just nu ar Anton pa bild 5 av 280. Det kommer nog att ta lite tid.

Sen jag kom hit till Nepal sa har jag levt enligt en strikt vegeteriansk diet. Jag vagar inte prova deras kott trots att alla sager att det ar jattebra och inte alls farligt. Eftersom det finns sa otroligt bra vegeterianska allternativ overallt sa ar det heller inget problem. Det ar lite jobbigare for Anton som ar vegan och dessutom inte tal tofu, notter, morotter och lite till. Vissa dagar far han hoppa over sina ideal och tvingas ata ost och mjolk och koncentrera sig pa att undvika de allergiframkallande ingredienserna.

An sa lange har vi heller inte drabbats av nagon riktig magsjuka. Vi ar lite smaluriga i magen mest hela tiden och Anton har atit lite Imodium for sakerhets skull. Men vi ar pigga och glada och hoppas att det fortsatter sa. Hansi (var larare) sa innan vi akte att man maste rakna med att bli sangliggandes nagra dagar nar man ar i Nepal. Jag hoppas att han har fel. Deras sangar ar sa harda.

Nu ska jag lasa lite nyheter pa Aftonbladet och maila var handledare Caroline. Jag aterkommer nar det finns bilder att tillfora till berattelsen.

Malai sancho chha! (Jag mar bra!)

Namaste