Hey friend!

För att göra en lång historia kort så sammanfattar jag den med lite bilder. Den långa historian börjar på flygplatsen i Frankfurt. En väldigt stor och svårorienterad flygplats.

Här flyger vi in över Doha, Qatar. Ett litet litet platt land på den arabiska halvön som vi mellanlandade i.

Tyvärr var det väldigt molnigt och dimigt när vi flög in över Nepal och Himalaya.

Men jag var glad ändå.

Chrisma mötte upp på flygplatsen och hade med sig en taxichaufför och de här gula scarfarna som tydligen är traditionella nepalesiska välkomstsjalar. Titta på min hand.

Här har vi hoppat ur taxin pga en trafikstockning och går de sista kvarteren till hotellet.

Ett drygt dygn efter avresan från Umeå landade jag på sängen. Utslagen är ett ord som passar.

Efter resan såg våra vader och fötter ut såhär:

Igår gick vi runt på gatorna och upplevde pulsen, smakerna, dofterna, ljuden, allt. Det är högtid här och vi stötte på den här gatufesten. Det ser ut som en krigszon fast är i själva verket dansande folk och smällare som smäller.

Jag köpte en ny klocka för 30 kronor.

Chrisma kom till undsättning med toalettpapper.

Här spexar hon när hon provar sin styrka för att kunna köpa ett par glasögon. Priset: 80 kronor! Helt otroligt billigt.

Jag kommer inte äta fisk i det här landet.

Vackra färger som de sätter i pannan.

En klassiker: fota elledningar i utvecklingsländer.

Någon vacker ritual som hör till högtiden som firas.

Typisk nepalesisk toalett.

Morgongympa på terassen.

Ibland känner man sig som en jätte.

Chrisma guidar.

Torg.

En öl och ett idiotiskt ansiktsuttryck.



Till Antons stora glädje besökte vi en bar där man fick skriva på väggarna.

Det var en massa bilder det. Det var ett mindre projekt att lägga upp alla och mitt tålamod börjar tryta. Nu ska vi gå hem och duscha, byta om och sen blir det middag. Imorgon åker vi på en daytrip till The Last Resort och gör världens högsta bungy jump. Vårt jobb på företaget är att hälpa till och förbättra personalens bemötande gentemot kunderna. Så imrogon åker vi som under cover spioner. Vi ska kolla hur allt fungerar och hur man blir bemött som gäst. Känns jättekul och spännande. Dessutom får vi det självklart helt gratis.

Jag saknar mycket där hemma. Mest saknar jag Malin och Snusan. Och min säng. Men allt här är så spännande så jag har det ju trots allt otroligt bra. Jag ska inte klaga. Men jag tycker att det är jobbigt att behöva lämna Malin hemma i sticket.

Namaste!